Yrke:
Bo Nilsson var lagman i Östergötland 1318 och en av anhängarna till hertigarna Erik och Valdemar. Han var 1319 rådsherre även hos hertig Eriks son, kung Magnus Eriksson. Bo Nilsson var en av undertecknarna av föreningen i Skara 1322 och tycks ha dött ej långt därefter.
en av hertigarna Erik och Valdemars anhängare; fick av dem deras andel i tvenne torp i Blåvik i Ekeby socken i Östergötland vilken gåva stadfästes 1311 av Birgerl Jarl som samma år överlät sin enskilda del i Blåvik; var riddare 1314; beseglade hertigarnas i fängelse uppgjorda testamente 1318; lagman i Östergötland samma år; hertiginnan Ingeborgs råd samma år; deltog i fredsfördraget i Roskilde samma år; beseglade regeringsformen 1319 och kallas samma år kung Magni råd; deltog i rådsmöte i Stockholm 1320; beseglade förlikningen med borgmästare och borgare i Visby 1322 och föreningen i Skara samma år; upprättade sitt testamente samma år och valde sin lägerstad i Linköpings domkyrka; troligen död 1322; gifte sig troligen 1336
Bo Jonsson Grip (3.Ingeborg3, 2.Bo2, 1.Nils1) ble født 1335; døde 20 Aug 1386; ble begravet 25 Aug 1386, Vadstena klosterkyrka.
Andre Hendelser og Egenskaper:
Yrke: lagman, drots, ledare för adelspartiet
_UID: 1CBF70D2943347D49B78FBC29C6B09F3D298
Notater:
Yrke:
Bo Jonsson Grip (ca 1330-1386) var rådsherre och marsk under Magnus Erikssons regeringstid. I riksrådet fanns även hans vän och kollega, Karl Ulfsson av Ulvåsa, den heliga Birgittas äldste son.
Bo Jonsson dominerade i några årtionden det politiska livet i Sverige. Han var den främsta företrädaren för den svenska rådsaristokratin som 1365 gjorde Albert av Mecklenburg till landets kung och fördrev Magnus Eriksson. År 1369 blev han kungens officialis generalis (högste ämbetsman).
Genom arv och mycket fördomsfria metoder kom Bo Jonsson att kontrollera det största godsinnehavet någonsin i Sverige. Denne storman tillskansade sig genom politiska och ekonomiska medel 1 500 gårdar i 350 socknar från Kalmar upp till Dalarna. Han ägde vid 1300-talets mitt över 1/3 av dåtida Sverige och blev däregenom den största jordägaren i landet.
Från Gripsholm behärskade han hela Mälardalen, södra Norrland, hela Finland samt söderut stora delar av Västergötland, östra Östergötland och smålandskusten.
Bo Jonsson Grip ägde ett dussintal befästa slott, bland annat finska Åbo, Tavastehus och Viborg, svenska Kalmar och Nyköping, plus dem han själv låtit uppföra - Bjärkaholm, Ringstaholm och Gripsholm, hans ögonsten. Han vistades med förkärlek på sin borg Gripsholm, som dock fick sitt nuvarande utseende först på Vasatiden.
Han var i praktiken Sveriges mäktigaste man och ledare för rådets och adelns kamp mot kungamakten och det tyska inflytandet. Vid hans död 1386 uppstod tvist om hans ofantliga arv mellan kung Albrekt och drottning Margareta, varvid den senare segrade.
Bo Jonsson Grip var gift två gånger: först med den rika Margareta Porse, som dog efter en kort tid i barnsäng. Bo Jonsson Grip lät förlösa barnet, en son, med kejsarsnitt men barnet dog efter bara en dag. Ryktet säger att han lät utföra operationen för att få arvsrätten efter sin hustru.
Andra äktenskapet ingicks med en vacker tyska, Margareta Dume, som lär ha haft många beundrare. En av dessa var Karl Nilsson, en frälseman från Södermanland. Han fick svärdet i sig en dag när han stod framför själva högaltaret i Stockholms gråbrödrakyrka. Det sades att Bo Jonsson Grip hade skuld, trots att han hade vittnen som svor på att han inte varit närvarande i kyrkan. Men nio dygn senare var Karl Nilssons gods i Bo Jonsson Grips ägo…
Han gjorde i sitt testamente frikostiga gåvor till kyrkor och kloster han stödde aktivt det nyupprättade Vadstena kloster och han lät översätta Alexandersagan till svensk vers. För att förhindra att länen och därmed den politiska makten efter hans död skulle övergå till kung Albrekt förordnade han i sitt testamente en särskild grupp stormän ("B:s testamentsexekutorer") att förvalta hans län och gods.
Bo Jonsson Grip är begravd i Vadstena. Ingen vet hur han såg ut, men eftermälet har gjort honom liten och sned och vanställd, puckelryggig och ful. Mätningar av skelettet i mausoleet i Vadstena har delvis bekräftat det ryktet.
- Ett 1299
